Förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig, förlåt mig.

Visionerna och ambitionerna har varit i stort sett obefintliga från min sida, vilket jag lustigt nog ser som något positivt. Det är alldeles för lätt för någon med perfektionist-tendenser att ge upp ett projekt innan man ens vågat prova av den enkla anledning att målet är för stort, kanske rent av orimligt.

Mig veterligen finns det flertal bra svenska sidor om spel, säkert hur många som helst om man verkligen börjar räkna. Jag säger inte att vi gör något unikt, eller gör något vansinnigt mycket bättre än någon annan. Men för mig är det en betydande skillnad här mot där: här får jag skriva.

Och jag gillar verkligen att skriva. Inte minst om TV-spel. Jag hoppas det märks när jag väl skriver. Ibland försvinner nämligen både tiden och inspirationen till att skriva. Men här kommer äntligen något.

Bloggen fyllde såklart ett härom månaden och då Dan lite passande var i sta’n (den stad där hela 66,66 % av redaktionsmedlemmarna bor) så kom någon på den briljanta idén att helt enkelt fira lite. För allt som allt tycker jag att det varit ett ganska trevligt år. Dan köpte en prinsesstårta, datorn sjöng ”ja må han leva” och vi malde på ett par timmar och spel, bloggen, spel, minnen och spel.

Det blev allt som allt en mycket trevlig kväll, nu ska bilderna få sköta resten av snacket.