Ofarligt våld?

Hur kommer det sig att underhållningsvåld utan konsekvenser anses mer okej för unga barn, än våld med konsekvenser? Fullständigt orealistiskt så kallat cartoon violence, där folk och fä kan ta hur mycket stryk som helst utan en skråma, är på något vis mer okej för unga barn än verklighetstroget våld som lär en konsekvenserna av ens handlingar.

Måhända har PEGI och liknande organisationer sundare utgångspunkter än moralister som tror att GTA gör barn till mördare, och siktar mer in sig på huruvida barnen helt enkelt kan tycka att det ser läskigt ut, men det är ändå något som känns baklänges tycker jag.

Tittar man på den svenska granskningslagen, det alltid lika luddiga uttrycket ”förråande”, och på förbudsivrares ständiga påståenden att man förlorar sin verklighetsuppfattning och tror att våld är okej om man spelar våldsamma spel, borde väl ändå spel som inte visar att våld har konsekvenser, så väl fysiska som emotionella, vara betydligt skadligare än spel som visar vad som faktiskt händer om man avlossar ett hagelgevär rakt i ansiktet på en medmänniska.

Det var i alla fall det som upprörde min mor när Street Fighter II dök upp på SNES när jag var tio (Street Fighter IV som kom i vintras fick märkningen 12+ av PEGI). Det var av yppersta vikt för henne att vi förstod att man kan DÖ av en enda av de sparkar det tar ett tiotal av för att vinna en rond i spelet. Att vi skulle bli skrämda av våldet verkade inte vara något som över huvud taget oroade henne.