Snart stundar en av de största tillställningarna för alla spelinsnöade och internet fullkomligen svämmar över av rykten, mindre trovärdiga rykten och spekulationer. Jag tänkte inte vara sämre än någon annan och sätter därför ihop två listor, en med saker som jag känner är mycket trovärdiga och en lite mer önskelisteartad, men kanske inte helt osannolik ändå.

Trovärdiga listan:

- PSP 2/HD/nylansering. Att Sonys bärbara behöver friska vindar är inget nytt. Även om de själva sagt att de ska storsatsa på en del fräscha titlar så är det ändå bara grejer vi känner igen från PS3. För när man spelat färdigt Loco Roco, Patapon, Crisis Core och alla Metal Gear, vad gör man då med sin PSP? Antingen behöver Sony radda upp en stor mängd originella titlar, eller så behövs helt ny hårdvara. Ryktena säger en hårddisk-baserad maskin med stöd för minneskort, alla speldistribution sker över nätet. Slå ihop det iPod-likvärdiga musikfunktioner och ett nätt format så kan det säkert bli något. Varför inte ha en hel back catalogue av alla stortitlar till PS2 som nedladdning?

- Ett par fina spel utvecklade av Nintendo själva. Vi lär få se ett spelbart Spirit Tracks, så ett nytt stort Zelda till Wii känns lite krockigt. Mario däremot skulle mycket väl kunna dyka upp en ny stortitel, varför inte till DS? I övrigt har jag lite på känn att Nintendo har någon form av stornyhet till E3, något som ingen riktigt tänkt sig och som framförallt kommer få Sony och Microsoft att tänka ”Fan, varför kom inte vi på det först?”. Det lär de i och för sig vara vana vid numera.

- Haltande försök av Microsoft och Sony att revolutionera sättet vi spelar spel. (läs=göra en egen Wiimote) Det finns massor av patenter som tyder på både det ena och det andra. Även om ryktesmaskinen säger att Microsoft lagt ner hela skiten p.g.a. icke tillfredsställande resultat, så tror jag inte de ger sig i första taget. De lär i alla fall styra upp sitt pinsamma Buzz-substitut och förslagsvis även göra något åt att alla förknippar karaoke med Singstar och ytterst få ens tänker på Lips, eftersom de två marknaderna är de som betyder mycket för den enklaste casual-spelaren. Om det är någon som verkligen borde satsa på karaoke och quiz så är det i och för sig Nintendo, då de totalt kommer dominera casual-markanden.

- Xbox Next. Efter tre och ett halvt år på marknaden skulle faktiskt nästa del i sagan kunna komma på tal. Cyklerna ligger oftast med femårsintervall, så ett avslöjande nu och en i stort sett färdig produkt till nästa E3 är inte helt otänkbart, även om det känns lite som om den här generationen precis tagit fart på riktigt.

- Kojimas nästa spel. Vad det än är som döljer sig på det regniga fältet så lär vi få se mycket av det på E3. Är det helt enkelt Metal Gear 5? Eller kanske Zone of the Enders 3? Boktai känns ganska passé och Snatcher är väl lite väl sent att återuppliva. Nej, personligen tror jag enkelt, och lite tråkigt, på en femte del i sagan om Snake.

- PS3 slim. Ge oss en som spelar PS2-spel och inte låter bedrövligt. I alla tre fallen har jag tyckt att Sonys original-designer varit obegripligt motbjudande, medan de nedbantade versionerna varit precis tvärtom. Både PSone och PStwo är fantastiska verk av design och kompakt teknik, jag hoppas att Sony har en lika imponerande variant av PS3 åt oss. Ge oss PSthree.

- OnLive på riktigt. Jag gillar idén, eftersom jag avskyr datorer överlag men ändå lockas av en hel del spel till plattformen. Fast jag måste erkänna att jag tycker tekniken låter osannolik. En ny Phantom?

- Dead Space 2. EA har redan snackat om att de är intresserade av att etablera Dead Space som lite av en franchise. Extraction till Wii i all ära, men det är egentligen inte en railshooter jag vill ha. Nej, jag vill ha mer högupplöst skräck, genialiskt ljud och bristande vapen.

- SSX 4. Vare sig On Tour eller Blur gav riktigt samma kickar som det vansinnigt bra SSX 3. Kaxiga karaktärer, klockrent soundtrack och fartkänsla från en annan värld var tre ingredienser som fick mig att återbesöka SSX 3 gång på gång på gång.

- Mer Castlevania i 2D. Till DS eller vad som helst, det viktiga är ju bara att de håller sig till två dimensioner. Inte ett enda av de sex till GBA och DS har på något sätt känts revolutionerande i förhållande till Symphony of the Night, men de är ändå alla helt briljanta spel. So keep ‘em coming!

Och som utlovat kommer ändå den där lite galna drömlistan, vars punkter inte är helt jävla ute i cyklar, men tyvärr känns rätt osannolika.

- Shenmue III. Jag har ett litet hål inom mig som verkligen inte läker. Det är ett hål som Shenmue II lämnade, eftersom det var precis lika magiskt som ettan och hade ett så frustrerande cliffhanger-slut att jag håller på att spricka varje gång jag tänker på det. Ryo Hazukis bittra öde är något av de mest gripande jag spelat någonsin, ett briljant exempel på hur fängslande dramaturgi får en att förbise slarvig speldesign. Även om SEGAs ekonomi mig veterligen ser bättre ut än på länge så betvivlar jag ändå att man anser att resurser finns till ett sådant jätteprojekt som Shenmue III.

- Resident Evil 6. Det är egentligen på tok för tidigt, men eftersom den femte delen i zombie-klassikern lämnade mig utan minsta tillfredsställelse längtar jag vansinnigt efter nästa del i serien, förutsatt att man använder sig av de äldre spelen som modell och inte glömmer bort att det är ett ikoniskt skräckspel man gör, och inte en generisk, sömnig shooter.

- Ny hårdvara från Nintendo. Wiin ligger lite väl tidigt i cykeln och med den nyuppfräschade DSi skulle det verkligen vara lite att skjuta sig själv i foten, men som jag tidigare nämnt har jag någon liten märklig magkänsla om att Nintendo har ett stort, tungt ess i rockärmen. Den som lever får se.