eller Att WoWa eller inte WoWa, det är frågan

I ett antal år spelade jag inget annat än World of Warcraft. Jag tog visserligen en paus efter ett och ett halvt år, sommaren och hösten 2006, och jag köpte en del spel till min snart antika Gamecube, men WoW var i längden mitt enda spel, och mitt enda spelande.

För ett par månader sedan, lagom till sommarlovet från studierna, slutade jag igen. Jag sa adjö till kamraterna i gillet, stoppade de återkommande betalningarna, och lät kontot stängas efter ytterligare ett och ett halvt år av ändlöst grindande. Gud vilken befrielse!

Visst har jag haft kul med WoW, det är trots allt det enskilda spel jag har spelat mest, någonsin, men det får finnas en gräns. Jag gillar spel, i plural, och vill kunna spela spel i plural, men ska jag få ut något av ett spel som WoW måste jag, har jag lärt mig, lägga nästan all speltid jag har på det, och det vill jag inte. Tack vare WoW har jag missat spel som Halflife 2, alla Call of Duty efter det första, Zelda: Twilight Princess. Metroid Prime 2, och oräkneliga andra (jag har rent av svårt att komma på exempel eftersom min koll på spel degenererats så kraftigt av WoWs dominans).

Tyvärr tror jag, med stor säkerhet, att jag kommer gå och köpa Wrath of the Lich King när det kommer. Jag ”måste” se alla nyheter. Förhoppningsvis kommer jag inte att fastna, för jag vill inte förlora ytterligare ett och ett halvt spelår, men till dess ska jag fan ta igen förlorad tid. När jag kommer hem till Umeå (jag har bott hos föräldrarna över sommaren), ligger det en PS3:a och något spel (jag har inte bestämt vilket än) och väntar på mig på posten, och sedan i vintras har jag en Xbox 360 att spela Mass Effect på. Det är bara att sätta igång. Upphämtningen börjar nu!